Turteatern är en av de absolut bästa och mest intressanta teatrar Sverige har och jag är mäkta stolt och glad över att få jobba med dem!

Tillsammans med Andrea Edwards, Karin Bengtsson och regissören Carina Ehrenholm repeterar jag just nu pjäsen  Frankenstein.  Det är en föreställning som är mycket löst baserad på boken – endast de tre huvudkaraktärerna från romanen är kvar: Frankenstein, Monstret och Upptäcktsresanden. I denna version är alla tre kvinnor.

Premiär söndag 26 februari kl. 19:00 på Turteatern i Kärrtorp. Läs mer om föreställningen HÄR.

(På bilden: Elsa Lanchester som Frankensteins brud)

Om en vecka – onsdagen 23 november – är det urpremiär på Gertrud Larssons Avd 305! Jag spelar det vikarierande vårdbiträdet Karin, som hamnar mitt i vuxenmobbingen mellan Marie-Louise, Lena och hackkycklingen Maj. Alla fyra karaktärer är anställda inom äldrevården – en arbetsmiljö som det skrivits mycket om på sista tiden.  Pjäsen är brännande aktuell, mer än vad vi trodde när vi började repetera.

Mina medspelare heter Anne-Li Norberg, Anna-Lena Efverman och Anne Kalmering. Dramatikern Gertrud Larsson har regisserat själv. Vi spelar t.o.m. 9 december, 3 dagar i veckan – sammanlagt 9 föreställningar.

Föreställningen spelas på Blekingegatan 26b i Stockholm (vid Skanstull), där vi hyr in oss hos Cedergruppen. Pjäsen utspelar sig i ett personalrum och hos Cedergruppen har vi en befintlig miljö – ett offentligt men ändå intimt rum, där vi spelar för en liten publikgrupp. Föreställningen är tänkt att kunna spelas vidare som arbetsplatsteater.

Det finns bara 30 publikplatser, så skynda att köpa biljett! Det gör du här.

Mer info finns på www.avd305.se.

Jag spelar nunna på vift i Delayklinikens nya video Everywhere. Regi och foto: Johan Svenson.

Nu har arbetet satt igång med uppsättningen av Gertrud Larssons pjäs Avd 305. Vi kommer att ha premiär i slutet av november. Kom och kolla då!

Läs mer om föreställningen och vår nya grupp Teateretablissemanget här.

Stockholm Pride gick just av stapeln och jag återförenades med den gamla parhästen Moa Svan. Pride Comedy på Kulturhusets hörsal var mer än slutsålt och det var världens tryck i lokalen! Här kör Moa och jag ett rapnummer, där Moa som vanligt var chockerande osedlig. Själv stod jag för de finkulturella inslagen och slängde in “Karin Boye”-toasten från You give gay people a bad name!.

(foto: Emma Bieber Pilsäter)

No tears for queers åker ut på en ny runda i maj. I fredags var det nypremiär på Regionteater Väst i Uddevalla och på tisdag kommer vi till Nyköping. Speldatum här (fler tillkommer). Föreställningen har också blivit utvald till Teaterbiennalen i Gävle, där vi spelar på lördagen den 14 maj.

Recension i Södermanlands Nyheter

Lördagen 19 mars spelar jag min soloföreställning Yamamba på Östasiatiska museet, kl 13 och kl 15. (Föreställningen är ca. 45 minuter lång)

Yamamba (eller yamanba/manba) är en japansk subkultur av unga tjejer som ägnar sig åt att odla en stil med stark make-up och neonfärgade kläder samt att dansa dansen ”parapara”. Yamamba (eller Yama-Uba), som stilen fått sitt namn från, är en också en häxa i japansk mytologi. Det sägs bland annat att hon lever på att äta små barn…

Yamamba är producerad av Ung Scen Öst och har tidigare spelats som klassrumsföreställning för högstadieelever i Östergötland. Regiöga var Tove Sahlin. Detta kan vara enda chansen att se föreställningen i Stockholm!

Några recensionscitat:

”Omtumlad lämnar man föreställningen efter denna mäktiga blandning av show och moralitet.” /SvD.

”Totalt oförutsägbar. Det hela är oförglömligt i sin intensitet” /DN

Boka biljett på: bokning@ostasiatiska.se eller 08-5195 5761. Östasiatiskas hemsida

Sprid gärna ordet vidare, särskilt om ni har någon tonåring i familj eller bekantskapskrets!

VARMT VÄLKOMNA!

Victoria Wood är en stor komedienne i hemlandet Storbrittanien, verksam sedan 80-talet. Typiskt nog har svensk tv (mig veterligen) aldrig visat något av hennes grejer. För brittiskt för svenskarna? Genialt säger jag!

Kolla in Acorn Antiques – parodi på daytime soaps:

Eller parodin på den klassiska filmen Brief Encounter:

“Själv blir jag nyfiken, och road, av Sandströms häftigt iscensatta form av faktion (fakta och fiktion) in real life, i r l. En utforskande hybrid som pushar för samtal.”

Recension i Östgötacorrespondenten

“Omtumlad lämnar man föreställningen efter denna mäktiga blandning av show och moralitet.”

Samrecension med ROWLMAOWTIME i SvD

“Totalt oförutsägbar. Det hela är oförglömligt i sin intensitet”

Samrecension med ROFLMAOWTIME i DN

I fredags var det premiär på min nya föreställning, YAMAMBA, på Ung Scen Öst. Den handlar om en japansk subkultur som kallas just yamamba/yamanba/manba. Det handlar om unga tjejer som ägnar sig åt att odla sin stil med stark make-up och neonfärgade kläder samt att dansa dansen “para para” – synkroniserad dans till snabb techno.

Yamamba (eller Yama-Uba), som manbas fått sitt namn från, är en häxa/bergsgudinna i japansk mytologi. Det sägs bland annat att hon lever på att äta små barn…

I mitt arbete med föreställningen har jag gjort en extensiv research, inte bara på manbas, utan jag har också fördjupat mig i bland annat nõ-teatern och dess berättelser om Yamamba. Jag har sedan blandat fakta och fiktion och förhållit mig väldigt fritt till researchen för att skapa en spännande föreställning.

Föreställningen spelar på Kulturkammaren i Norrköping denna vecka och åker sedan ut på klassrumsturné hos högstadieklasser runt om i Östergötland.

Kolla in klippet nedan för en lektion i para para!