nakna som foster och gudar

En tragedi om kärlek, kvinnor & Karin Boye. Premiär på Folkteatern i Göteborg hösten 2019. Samproduktion Riksteatern. (foto: Markus Gårder) 

Regi: Helena Sandström Cruz. Manus: Isabel Cruz Liljegren. Skådespelare: Maria Zakrisson Mortensson, Sara Turpin, Lovisa Onnermark & Lena B Nilsson. Scenografi: Mats Sahlström. Videodesign: Johannes Ferm Winkler. Ljusdesign: Jörgen Haimanas. Ljuddesign: Cicely Irvine. Kostym: Elin Hallberg. Mask: Anna Olofsson.

Aftonbladet: Nakna som foster och gudar är en helhetsupplevelse. Publiken möter en tajt liten ensemble i ett rappt drama, förhöjt av dynamisk videokonst. Med ett mycket samtida grepp skildrar regissören Helena Sandström Cruz relationen mellan Margot Hanel och Karin Boye, i skuggan av andra världskrigets utbrott. (…) Trots eller tack vare sin mörka grundton så kommer det så mycket kraft ur den här uppsättningen. Den stärker sin publik och är sitt eget universum. Kort sagt är det här viktig, välgjord och vacker scenkonst.

_DSC1904.jpg

Expressen: (…)lyriskt och träffsäkert, med väl genomförda kronologiska utflykter som understryks av föreställningens ljus- och videoprojektioner (…) Isabel Cruz Liljegren och Helena Sandström Cruz har fått henne [Margot Hanel] att komma till liv – och det är en stor kulturgärning.

Kulturnytt/Sveriges Radio: (…) stora och starka virvlar av lust och förtvivlan hanteras med fingertoppskänsla av regissören Helena Sandström Cruz (…) fyra starka kvinnoroller som kastar ljus på det oberäkneliga och komplexa som kallas kärlek, och om det finns något som kan kallas en fri människa.

Kulturbloggen: Av alla uppsättningar jag bevittnat innevarande år, befinner sig denna på absolut toppnivå. Dags att ta fram klyschan “Gå och se”!

Barometern: ”Det är en mörk pjäs om sorg, förtvivlan och död. Men i mörkret finns en sällsam lyskraft, som får berättelsen att skälva av liv och starka känslor. Karin Boye får nytt liv och hennes okända väninna en sen upprättelse i Isabel Cruz Liljegrens starka, nyskrivna manus och Helena Sandström Cruz enastående regi.”

De har varit tillsammans i sju år. Sen bara försvinner en av dem. Där sitter Margot vid radion och hör hur de efterlyser poeten Karin Boye. Samma radio som rapporterar från kriget. Det krig som Margot flytt ifrån. Flytt för att få leva med sin älskade Karin. Naturkraften Karin med hela sin heta längtan och sitt pansar. Samma Karin som åkte till Berlin för att psykoanalysera bort sin sexuella läggning. Men där träffade hon Margot på den där klubben där hon dansade av sig jagets nio hudar. I Berlin har nazisterna jagat iväg eller dödat alla homosexuella. På Skeppargatan i Stockholm lever Margot med Karin. I Sverige dödar man inte homosexuella. Här får man bara fängelse om man lever ihop med nån av samma kön. Karin struntar i kön och älskar vem hon vill. Medan Margot väntar. Men nu väntar hon för sista gången.

_DSC2121.jpg